Andreas Gartmyr och Simon Wikstrand
Foto: Lisa Wikstrand
Helsingborg Marathon blev Sveriges andra största maraton redan det första året. Det var ingen självklarhet när tanken på ett långlopp först föddes. Här berättar två kompisar om hur de tog sin märkliga idé och byggde ett framgångsrikt företag kring den.
Helsingborg Marathon arrangerades första gången 2014. Nästan 3 000 löpare sprang en naturskön sträcka, upp över stadens landborg, längs sundet och i coola omgivningar som Ramlösa Brunnspark. Den unika bansättningen hjälpte till. Det fanns inget långlopp som liknade det i Helsingborg. Den växande skaran av svenska långlöpare gjorde tummen upp. Simon Wikstrand och Andreas Gartmyr fick en omedelbar bekräftelse på att två års förberedelser inte varit förgäves.
Idag jobbar svågrarna heltid med sitt projekt, som har ynglat av sig och blivit mycket mer än ett uppmärksammat långlopp. Helsingborg Marathon föreläser och erbjuder tjänster inom friskvård, event och konsulting. Där finns också löparkonventet Talk’n’ run och den fristående träningsklubben Runners Club.
Hur lyckas man med en startup?
– Det är det gamla vanliga till att börja med. Idén måste vara bra och du måste ha drivet och verkligen brinna för ditt projekt. Det är en ofantlig mängd tid som krävs. Men det är avgörande att aldrig glömma bort hur viktigt det är med struktur och vision.
– Vi hade tidigt en tioårsplan. Och vi plockade in människor som vi trodde kunde hjälpa oss på vägen. Man får inte vara rädd för att ta kontakt med de människorna. Det är många som har pekat i rätt riktning och öppnat dörrar för oss. Vi fick också klart för oss att vi hade en enda chans att bygga det rätt från grunden. Vår styrelseordförande tog vår budget och sa att vi skulle dubbla kostnaderna och halvera intäkterna. Det var tufft att höra då, men han fick ju rätt när det gällde kostnaderna!
– Vi hade båda två heltidsjobb och familjer att tänka på. Vi jobbade med loppet när vi kunde. Det första året var vi på 132 lunchmöten som handlade om loppet. När barnen lagt sig satt vi ofta till två på natten och jobbade. Tiden räckte aldrig till. Men vi hafsade aldrig, tog inga genvägar. Gör man något ordentligt från början så har man igen det senare.
Ni tog steget att säga upp er från era jobb ett halvår innan premiärloppet. Hur vågar man?
– Vi kände att det antingen var all in eller så får vi skita i det. Och att skita i det fanns inte på kartan. Det var ett nödvändigt steg, rentav en lättnad. Vi hade bra jobb, men det krävs som sagt en ofantlig mängd tid för att bygga upp ett företag som är ens dröm.
– Det är så mycket man behöver göra som aldrig syns utifrån. Vi var och är tillexempel gifta med var sin syster. Hur skulle vi göra på släktträffarna om allt gick åt helvete? Vi fick ägna oss åt juridik, skriva kompanjonavtal. Det ligger i en låda nu och vi hoppas att vi aldrig behöver använda det. Men det var också en av tusentals osynliga detaljer som vi behövde göra rätt från början.
Någonstans längs vägen behöver man en massa bekräftelse på att man inte är helt ute och cyklar?
– Den fick vi. De allra flesta vi pratade med var entusiastiska, från kommunen till företagen. Det kändes jättebra när vi fick klart den grafiska profilen. Vi hade fått lite mer att visa upp. Sponsorer började höra av sig och ville vara med.
– Det första loppet var en enorm bekräftelse i sig. Det var 15-20 000 som kollade längs banan. Vi fick höra en massa fantastiska historier, människor som hittat till högre mark i livet tack vare loppet och sina ansträngningar inför sitt första maraton. Man kände bara en sån enorm tacksamhet.
– Men vad hade hänt om det blåst 15 sekundmeter och ösregnat? Det hade inte blivit så bra bilder att marknadsföra nästa års lopp med… Man ska ha lite stolpe in också.
Han med skor och han utan skor. Ni fick tidigt mycket uppmärksamhet som två sköna killar som var på gång med någonting häftigt. Hur pass medvetet var varumärkesarbetet från scratch?
– Det var både ganska medvetet och ganska viktigt. Vi var inga elitlöpare och ingen visste något om oss. Vi hade tiden, engagemanget och drömmen. Det var det vi fick lyfta fram. Vi blev loppets ansikten. Den här passionen är fortfarande den viktigaste delen av vårt varumärke. Det är passionen som ger oss uppmärksamhet och det är den som fött alla nya projekt som på något sätt är kopplade till Helsingborg Marathon.
Men entreprenörer kallar ni er inte?
– Äh, vi gör grejer mest för att vi inte orkar med att ha tråkigt! Nu har vi lagt en stabil grund och fått tid över till andra projekt. Vi bloggar, vloggar och hittar på nya spännande lösningar tillsammans med våra sponsorer. Egentligen handlar det ju om att bygga ett liv där man driver något man känner lust inför. Och samtidigt ha tid över till roliga och viktiga saker.
– Folk som ser oss vara ute och springa på luncherna tänker kanske att vi har det glassigt som kan göra så och ja – vi har roligt och vi kan träna! Men vi har ingen kickoff, inga personalfester, ingen semesterersättning. Och vi startade inte Helsingborg Marathon som ett sätt att tjäna pengar. Pengar är trevligt men det viktigaste är tiden; att man gör något som man tycker är roligt och ger en något.
Men funktionärsfest har ni!
– Oh, det är många som har delat med sig av sin tid till oss, ofta helt utan ersättning. För att de känner att de är en del av något, de är med och skapar något som är en fantastisk grej i Helsingborg. Det kan låta som en klyscha, men så känner vi också. Det är jättefint när det händer bra saker i en fin stad! Vi blir inte rika på det här, men vi blir stolta Helsingborgare. Klart att alla som hjälper till är värda en fest! Klart att de ska ha västar som det står ”Sveriges bästa funktionärer” på.
Den 2 september är det dags för fjärde upplagan. Nu är ni etablerade. Om ni får gå tillbaka, hade ni gjort något annorlunda då?
– Egentligen inte. Kanske att vi hade pratat mer med våra familjer om vad det skulle innebära för alla. Den första tiden med en startup är speciell. Man blir uppslukad och är inte där mentalt när man är hemma. Man ska nog inte ta för givet att alla inblandade tycker det är värt det att bara få se ryggen av en under en lång period. Vi kastade oss bara ut i det, och hade en himla tur som hade fruar som trodde på vår dröm och idé.
Text: David Lindman, David & Orden
